Med ålder kommer nyanserna

Kanske är det inte antingen eller. Kanske är det inte svart eller vitt. Kanske är det grått. Så trist. Nej, snarare rogivande. Jag har givit upp idén på att leva ett liv utan bil. Men inte resignerat, inte accepterat något nederlag. Det är bara meningslöst att försöka. Det finns ingen bra anledning till det, helt enkelt. Det är fel spår.
Vi lever i ett samhälle som såväl infrastrukturellt som sociostrukturellt (om det nu finns något sådan ord) bygger på tillgång till bil i hög grad. Det går naturligtvis att klara sig utan bil – många gör det uppenbarligen – men det är inget mål som alla bör sikta på. Målet är att hitta en miljömässigt hållbar lösning som fungerar för var och en. För vår familj handlar det idag om en mix av biogasbil, cykel och kollektivtrafik.
När den här insikten har formats har det paradoxala inträffat att jag börjat cykla allt mer. Nu är det ingen ”stor grej” att cykla in till stan (drygt 2 mil) en kväll för att träffa en kompis. Det var det när vi inte hade bil.